Nyheter

Intervju med Björn Skifs

Möt Björn Skifs i sommarens skönaste party. 

Tre decennier har gått sedan allt kickade igång på Öland. Sommaren då Björn Skifs förverkligade drömmen om att samla den svenska artisteliten för att mixa det bästa som finns. Sol, sång, musik och glädje. Nu gör han och resten av gänget om strapatsen igen. 

Det var 30 år sen du och några till dominerade somrarna med Badrock. Och nu är ni alltså tillbaka. Varför dröjde det så länge?

– Tanken har funnits länge, men det har aldrig riktigt varit läge. Vi tänkte köra när det var både 10- och 20-årsjubileum men sen rann det ut i sanden. Anledningen till att det kom upp denna gången var att Borgholm fyller 200 år och vi fick en förfrågan. Och eftersom det var där Badrocken föddes så kändes det plötsligt helt naturligt. Så jag tänkte, nu är det dags att samla ihop de gamla rävarna från förr och se om de har lust att återförenas. Det resulterade i ett stort ”äntligen” från alla jag pratade med. Vilket är skitkul rent ut sagt.

För alla under 25 kan man väl säga att ni var 80-talets Summerburst eller nåt?

– Ja kanske. Vi var i alla fall föregångarna till mängder av andra turné-paket som kom efter oss. Ja, egentligen fanns det inga festivaler alls på den tiden, så vi var ganska ensamma med den typen av koncept när vi startade.

”Badrock är bland det roligaste jag gjort i karriären.”

Det känns som ni inspirerat allt från Rocktåget och Rhapsody till Diggiloo.

– Ja så är det nog. Jag i min tur fick idén från en amerikansk dokumentärfilm som hette ”Mad dogs and englishmen” från -71 med bland andra Joe Cocker, Leon Russel och Rita Coolidge. Filmen handlade om ett gäng musiker och artister som reste runt tillsammans och levde campingliv med hundar, ungar och familjer. Och det såg så mysigt ut. Så jag tänkte att nån gång vill jag göra nåt liknande i Sverige, men sen dröjde det ända till -86 innan jag hittade rätt form. Så idén till Badrock föddes ur dokumentären, men sen hjälpte en lokal producent i Borgholm till att förverkliga den, genom att lösa så vi kunde spela på slottsruinen. Och från början spelade vi bara där.

Vad var det som var så speciellt med Badrock?

– Badrock är bland det roligaste jag gjort i karriären. För det var så jävla skön stämning i gänget. Och vi trivdes med varandra även utanför scenen, vilket också smittade av sig under spelningarna.

Du måste ju ha mängder av spännande stories från alla turnéer. Dra nån som du aldrig glömmer.

– Det hände massor under Badrocksåren så klart och vissa prylar är väl inte ens tryckbara, hahaha. Men jag kommer ihåg att nån ur produktionen friade från scenen till sin fästmö som fanns i publiken. Och så vitt jag vet är de fortfarande tillsammans. Sånt där är lite kul. Och i efterhand har man ju förstått att det var väldigt många som träffades genom Badrock och ynglade av sig. Så jag hoppas verkligen att de ungarna kommer och tittar i sommar och kollar in vad som gjorde att morsan och farsan träffades, hahaha.

Gick det vilt till efter spelningarna på den tiden?

– Näää, det var inte speciellt stökigt. Det vill jag inte påstå. Men visst blev lite hyss sådär. En gång band vi ihop hela gänget med ett långt rep och sen började vi traska runt i Borgholm tillsammans. Ville sen nån gå in på en speciell bar eller på muggen, då fick alla hänga med, hahaha.
Annars har jag härliga minnen från alla våra grillkvällar, för vi hade verkligen kul.

Badrockturne-Bjorn-Skifs

Det är en imponerande samling artister som varit med i Badrock genom åren. Hur gick tankarna när ni komponerade ihop en ensemble?

– Vi hade ett järngäng som nästan alltid var med – som jag, Mats Ronander, Sanne Salomonsen och Tommy Nilsson. Annars såg vi till att alltid ha med några spännande rookies. Roxette gjorde till exempel sin första spelning med oss på Badrock, vilket är lite kul. Vi ville gärna presentera nåt nytt varje år. I övrigt skulle alla artister funka som en helhet, både professionellt och utanför scenen. Den sociala biten var minst lika viktig. Så det räckte inte bara att man hade en hit för att få vara med, det var större än så.

Berätta vad publiken kommer att kunna förvänta sig av årets upplaga?

– Ja du, det blir nog en något äldre ensemble än sist haha! Fast bortsett från det ska vi försöka göra Badrock igen, precis som det var då med samma energi, lust och glädje. Så publiken kan räkna med en hel del nostalgi.

Vilka låtar är mest synonyma med Badrock och varför?

– Där finns några stycken som är oerhört förknippade med Badrock. Och så kommer det bli även i år. Men ska jag nämna någon måste det bli Peter Lundblads klassiska ”Ta mig till havet”, med allsång från publiken. Alltså vilken go avslutning på en sommarkväll. Magisk!

Avslutningsvis, vad har du för hälsning till fansen i sommar?

– Kom och återupplev den sköna stämningen med oss! Det kommer bli så kul, jag lovar.

 

Text: Johan Nathell